Än sen då? (om lööf- och löfveneffekter)

 

 

 

Om det är något jag fått höra ofta nyligen av vänner så är det: ”Varför kom det ingen Annie Lööf-effekt?”. Bara för att klargöra så vill jag vill aldrig vara någon falskt, idiotlojal partivän jag är alltid ärlig med vad jag tycker, men i det här fallet känner jag – helt ärligt – just precis så här:

Det är klart, att om vi jämför vi med de höjningar som tillkommit då Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt har tagit över som nya partiledare för Socialdemokraterna respektive Vänsterpartiet, så finns det en markant skillnad. Löfvens tillträde har verkligen gjort att fler fått förtroende för (S), och samma sak gäller för Jonas Sjöstedt och hans vänsterparti. Sanningen är precis såsom kritikerna säger: Annie Lööf inte har fått Centerpartiet att öka särskilt i opinionsundersökningarna. Men vad jag känner är bara: Än sen då?

Jag finner det tvärtom betryggande att Maud Olofsson inte var någon skandalpolitiker som katastrofen Håkan Juholt eller dumdristiga (men beundransvärt radikala) Lars Ohly. Maud har varit en fantastisk C-ledare som lockat många nya väljare till partiet. Situationen är långtifrån densamma när Annie tillträdde som när Löfven tillträdde efter skandalösa Juholt tvingades ge upp, efter såväl förlåt-mig-resor som krismöten med det beryktade Verkställande Utskottet.

Jag vill belysa någonting som Peter Wolodarski så klokt uttrycker i en söndagskrönika: ”De verkligt intressanta undersökningarna är inte de som noterar vad som hänt under en månad eller ett kvartal utan vad som inträffat i ett längre perspektiv.”

Vi ska inte vifta undan Centerpartiets låga siffror i opinionen, men vi ska samtidigt inte blunda för att det finns naturliga orsaker till att siffrorna ser ut som de gör.

Det hela är ganska simpelt. Annie talar just nu mycket idépolitik och väldigt lite sakpolitik, vilket förstås inte skulle hålla på lång sikt. Under 2012 kan vi dock inte vänta oss att få höra speciellt mycket sakpolitik, då vi inte har någon partistämma förrän 2013. Först då, när Centerpartiet format en ny politik och valt nya spännande profilfrågor, och dessutom röstat fram ett nytt idéprogram, kan vi vänta oss en ledning som driver Centerpartiets stora frågor med full kraft. Och det som i slutändan spelar roll på valdagen 2014 är inte huruvida det blev någon Lööf-effekt, utan huruvida Annie har väljarnas förtroende. Hur mycket förtroende inger det att börja uttala sig om saker som man inte känner till?

Jag tycker vi ska ta Wolodarskis uttalande om att de långsiktiga upp- eller nedgångarna faktiskt spelar mest roll i beaktande, innan vi drar förhastade slutsatser om partiers öden. Centerpartiet har en viktig roll som Sveriges frihetliga parti som vill bygga samhället från människan, som valfrihetens parti, som det realistiska miljöalternativet och som det humana social- och utbildningspolitiska alternativet. Sverige har sällan behövt Centerpartiet så mycket som idag och det tror jag att Annie på sikt kommer att bevisa.