Byggnationerna i Albano får inte bli ett undantag
Stockholmsområdet växer snabbt – snabbare än till exempel London. Dagens Nyheter uppmärksammade i februari att länet kommer växa ännu snabbare än vad som tidigare väntats; år 2050 är vi ungefär 3 miljoner människor och det ställer höga krav på en välplanerad utveckling av hela Stockholm. Det är viktigt att våga tro på Stockholms utveckling och inte se oss som en mindre värdig storstad att få utvecklas än andra huvudstäder ute i världen. Vi började ju alla från noll.
Idag släpps ett nytt klipp om bygget i Albano – som kommer att bli Nordens största campus. Det talas om byggnationerna som ”en viktig del i utvecklingen av Stockholm som kunskapsregion” och Regina Kevius (bland annat stadsbyggnadsråd i Stockholms stad) säger att ”Stockholm ska vara en världsstad,, dit studenter och forskare söker sig för att plugga i och bo i”. Det här är bådar gott; när Stockholm blir mer attraktivt och vår tillväxt ökar så kommer vårt välstånd också utvecklas. Fler människor kommer kunna driva företag och göra karriär. Tyvärr hör vi sådana tongångar alldeles för sällan.
Jag och Robert Aspegren, distriktsstyrelseledamot och talesperson för CUF Storstockholm i stadsbyggnadsfrågor som även studerar stadsbygnad på Stockholms Universitet, stod häromdagen framför modellen av Stockholms framtid i kulturhuset och kunde inte göra annat än sucka. Så låga byggnader. Så mycket grönområden som försvinner. Allt på grund av en ovilja att modernisera och bygga på höjden.
Byggprojektet i Albano är svårt att inte välkomna; idag är det ett tråkigt och obebyggt område som ligger precis i anslutning till universitetsområdet. Däremot får det här inte bli något undantag. Stockholm behöver mindre jantelag och mer framtidstro. För handen på hjärtat vill vi väl hellre bo 15 våningar upp, än 15 stationer bort?
